Om ommöblering, utvidgning och tillväxt

De stora ramarna för min plan för livet är att hela tiden utvidgas som människa. Inte nödvändigtvis på bredden rent fysiskt, men jag önskar att min karaktär, mina vanor, mitt sätt att bemöta människor, min världsbild och min personlighet får fortsätta att utvecklas och färgas av de situationer och människor jag möter.

Som liten trodde jag att man skulle komma att veta allt när man går ut skolan. Att man en dag vaknar upp och är klar. Jag förstod inte vad min mamma pratade om då hon sa att jag varje dag lärde henne något. Så en tid började jag varje dag kräva henne på svar på exakt vad hon hade lärt sig av mig den dagen. Svaren var varierande och kanske fick jag redan då ett frö av insikt att livet handlar om mer än exakt kunskap om blommor, historia eller matematiska formler.

Det är en bitterljuv sak, det där att växa som människa. Det kräver mod, att låta allt inuti en utvidgas. Vissa tankemönster  har sett likadana ut så länge vi kan komma ihåg och att plötsligt låta sådant som inte rubbats ommöbleras kan upplevas kaotiskt. Man vet kanske inte hur länge kaoset ska pågå och vem man är när man kommer ut på andra sidan, men när lugnet till slut lägger sig är man ändå förhoppningsvis en ny, lite visare människa.

Därför knuffar jag mig själv i riktning mot nya utmaningar och möjligheter att möta rädslor. Inte alla gånger, det skulle knappast vara hälsosamt, men ofta. För mig är det en sorglig tanke att jag inombords en längre tid skulle förbli exakt den jag är i dag. Det gör att jag, trots smärre ålderskriser, ser framemot att bli äldre och att vinna mer insikt och visdom. Jag har så mycket mer att lära mig, så många fler erfarenheter att samla på mig. Det gör mig ivrig och förväntansfull inför framtiden.

När jag tittar bakåt kommer jag ihåg en tid då jag var rädd för många saker. Att tala inför folk, att tala finska, att tala i telefon med okända människor, att vikariera i skolor, att börja i en ny klass, att bo ensam, att flyga själv, att ställa de frågor jag ville ha svar på. Långsamt har jag låtit mig utvidgas, tills de där sakerna inte längre alls känns lika skrämmande.

Just nu är jag igen i en ny stark tillväxtfas. Det tar på krafterna, det är utmanande men också oerhört givande. Varje sak jag klarar av och varje lärdom jag blir rikare är för mig små berg jag bestiger med kaka och saft som vinst på toppen. Växtvärken känns men jag låter mig tänjas lite i taget så att jag inte blir en ballong som spricker av att utvidgas mer eller snabbare än jag klarar av.

Så här säger Marissa Mayer, koncernchef för Yahoo!:

0001-40459447

Vad har du för tankar om tillväxt och att göra saker man inte riktigt är redo för?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *