En hälsning från ungefär den andra trimestern

Ville checka in och skriva ett litet hej. Det svåra med att blogga är bilderna. Jag är inte bra på att komma ihåg att fota och jag är just nu inte jättemotiverad att lägga tid på att editera bilder heller. Oftast är det el Chileno som tar hand om allt det där. Bildlös som jag är tystnar jag rätt fort här på bloggen. Denna hälsning är en protest mot den tystnaden.

I dag går jag och skatten in i vecka 14. Vet inte riktigt hur man ska räkna när andra trimestern börjar, mina appar säger lite olika, men jag gissar att jag ungefär nu eller snart är där. Jag börjar ana en bula på magen, det ser ut som att jag ätit väldigt mycket choklad. Så ännu är jag inte riktigt bekväm med magbilder, om jag ens alls kommer att bli det.

Förra veckans måndag var el Chileno och jag på den första ultraljudsundersökningen här i Finland. Vi fick se en välmående hoppetossa som studsade omkring för fullt. Senare samma dag blev vi också inskrivna vid rådgivningen. Nu om någonsin känns det som att det är på riktigt, att det faktiskt är sant att någon ska komma och bo hos oss och att denna någon som bäst håller på att förbereda sig för livet – inuti mig. Det är vi glada över, även om det är ofattbart att vi ska vara ansvariga för en som ännu är en så liten sak.

IMG_0950

De första 8 graviditetsveckorna mådde jag prima. Kände förstås av att något höll på att hända i kroppen, men det var inte obehagligt. Sen dess har jag inte mått lika bra. Under våra knappa tre veckor i Chile föredrog jag att hållas i vågrätt läge och de i hettan starkare lukterna fick mig att må riktigt illa. Illamående (i stora mängder) och spykaskader (under vissa dagar) har sen dess förekommit, liksom halsbränna, enorm trötthet och givetvis allt det konstiga som känns i magen när en liten individ börjar gräva fram mer plats. Jag vet så många som haft det värre så jag kan ändå inte riktigt klaga. I det stora hela tycker jag mig ha mått och också just nu må relativt bra.

Jag mumsar i mig olika godsaker i perioder. Först var det morötter. Efter några kilon tröttnade jag och då var det knäckebröd med ost, sen mjukt bröd med kalkonrulle som gällde. Nu är pasta och pizza det bästa jag vet! Såsigt och ostigt ska det vara och helst förtärs maten med ett stort glas kall mjölk! Och saftiga gula äpplen inmundigar jag på löpande band. Det är alltid lika spännande att se vad nästa vecka för med sig för matupplevelser, eftersom helt vanliga saker kan bli riktigt supergoda.

Det äckligaste jag vet är banan, havregrynsgröt (var visserligen riktigt perfekt som morgonmål en lång tid, men nu har jag tyvärr spytt upp det för många gånger för att vilja äta mer), ägg, saker stekta i för mycket smör och kaffe (bitterljuvt, för jag har älskat kaffe i flera år men å andra sidan slapp jag mitt beroende under en plågsam huvudvärksfylld vecka). Choklad får jag förvånansvärt sällan sug efter, vilket är en stor överraskning för en äkta chokladvän som jag.

Så här långt alltså allt väl med mig och Hoppetossan. Vi hoppas och ber att illamåendet tar slut snart och att vi får fortsätta växa fint i två trimestrar till.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *