Gravid som ett kylskåp

Den här veckan är spännande, för på onsdag ska vi förhoppningsvis få veta vem det är som ska flytta hem till oss i sommar. Jag är nästan hundra på att det är en flicka (tre gånger har jag drömt om en pojkbebis, och jag brukar drömma saker som sen händer på riktigt, men ändå är jag nästan övertygad om en tjej!), men är lika lycklig om det visar sig vara en pojke. Och jag medger att jag kan ha fel, det är ju lite 50/50 det där.

I Chile är det vanligt att så fort man vet könet bestämma namn och rätt fort också gå ut med det. Hela namnproceduren upplever jag också vara helt annorlunda än här, men det är en annan femma. Jag har redan fått flera förfrågningar vad barnet ska heta och ärligt sagt vet jag inte hur vi ska göra. Vi har börjat klura på både pojk- och flicknamn som fungerar på våra modersmål svenska och spanska och jag har hittat flera favoriter.

Personligen är jag inte jättehemlighetsfull av mig, men jag är osäker på om vi verkligen kan bestämma oss för namnen innan vi ser hur bebisen ser ut?! Och så vet jag inte om jag ska orka hålla tyst med de namn vi väljer eller om jag genast ropar ut dem för hela internet att ta del av. Hur har ni gjort? Har ni med barn bestämt namn innan barnet föddes eller har ni väntat? Eller har ni bestämt ett namn och sedan ändrat det på grund av att det inte passar bebisen? Och varför är det egentligen kutym att vänta med att avslöja namnen först efter att bebisen fötts eller vid dopet?

Nåja, vi får väl se. Vi har ju gott om tid på oss att grunna på det här, men när jag får pippi på något är det svårt för mig att sluta. Och nu kan jag inte riktigt komma till ro innan jag vet vad mitt barn heter. Det känns lite opersonligt att inte ens ha ett ordentligt smeknamn!

IMG_1115

Förrförra veckans mage.

Magen har förändrats massor den senaste veckan. Jag har väntat och väntat på en liten söt kula, men i stället har jag fått ett tjockt extralager runt hela midjan och över hela magen. Jag har liksom en fyrkantig mage. Lite som en säl eller som ett kylskåp. Det är lite förvirrande, för magen putar ju inte ut ordentligt, i stället är min kropp en ordentlig storlek större än vanligt.

Den senaste veckan har jag och den vilt sparkande bebisen varit utan el Chileno. Att vara utan honom är som att hela världen ändrar skala från alla regnbågens färger till några tråkiga toner av grå. Jag är så van att ha honom vid min sida och med en tom lägenhet, en sorgligt tom säng och ett stort tomrum efter honom märker jag att jag är så halv utan honom. Det är obeskrivligt värdefullt att ha honom nära. Jag kommer ihåg många långa månader då vi bodde på varsin halva av jordklotet och är så tacksam att vi aldrig behöver återgå till långdistansförhållande. För som tur är kommer han hem imorgon igen, och som han är saknad!

tsäleg-2Här är han, min ex-pojkvän och numera man, pappa till min Hoppetossa. Min stora tsäleg (som jag är extrakär i då han varit bortrest ett litet tag)!

3 thoughts on “Gravid som ett kylskåp

  1. Började klura på namn i god tid, skrev upp fler favoriter både åt pojke och flicka som jag sedan visade åt min man. Vi har på ett helt naturligt och stressfritt sätt kommit fram till ett namn som vi båda tycker om, detta efter vi fick veta könet. Vi har valt att hålla det hemligt tills dopet, tycker att det är vår ensak och vi kan känna oss fria med att byta ut det om det känns helt fel då han väl är här! Dessutom kan det ju hända att ”han inte ser ut som en xxxxxx” då man väl har honom i famnen!

    1. Tack för det, kan hålla med om att ifall man vill byta ut namnen är det skönare att inte ha berättat åt hela världen ännu. 🙂

  2. Pingback: Halvvägs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *