Ute i det vita

Öja vandringsled

Mitt vintertrots till trots beslöt el Chileno och jag oss för att släpa oss iväg ut i naturen i går. Jag skulle inte välja ordet friluftsmänniska som ett av de ord som beskriver mig bäst och jag vet inte ens riktigt vilka vandringsleder som finns i min hemstad. Men uppvuxen som jag är kring skog och fält känner jag ändå nästan alltid att jag kommer lite mer till rätta då jag får andas frisk luft och vara ute och ha de där äppelröda kinderna som alla andra hurtbullar har sportat med hela vintern.

El Chileno, Öja vandringsled

2017-02-04-PHOTO-00000006Jag var tvungen att använda mig av livlinorna Google och ring-en-vän för att hitta den här vandringsleden. Vi var inte ute i så god tid, så det blev bara en bit in på leden innan vi tog kaffepaus och vände för att hinna tillbaka till bilen medan det ännu var ljust.

Öja vandringsled
Är det någon lokal förmåga som lyckas lista ut var vi är med hjälp av den här bilden?

Lördagförmiddagens seghet var som bortblåst när vi kom ut i skogen. Ah, skogsdoft, snötäckta träd och frusna sjöar och hav. Det är nästan så man blir lyrisk. Sist och slutligen gick vi inte många kilometrar, men vi njöt och jag blev lite taggad på att ställa upp ett kilometermål att nå under våren. Kanske blir det rent av vår nya veckoslutshobby. De senaste månaderna har jag rört på mig förskräckligt lite, men nu fick Hoppetossan märka att kroppen hen bor i också kan göra annat än att sitta och ligga.

2017-02-04-PHOTO-00000012