I jakt på rutiner

Det finns två slags människor*. De som älskar och har lätt för rutiner och de som är spontana och råddiga. Jag hör definitivt till den senare kategorin. Jag har alltid avundats ordningsamma, organiserade människor, de verkar så lugna och sansade. Och lugn och sans har jag många gånger längtat efter, då mina egna känslor, tankar och idéer har en tendens att åka berg-och-dal-bana. Scenarion där jag städar en låda, hittar ett foto som leder till att jag kommer på några idéer eller har några minnen som jag bara behöver skriva av mej och därigenom inser att jag ju vill flytta utomlands eller börja en ny kurs eller åtminstone baka en kaka, är inte helt omöjliga hemma hos oss.

I snart två och en halv månader har jag varit mamma. Då passar inte kaos och inte ens alltid spontanitet. Vardagen med en alldeles nyfödd liten klimp är förstås kaotisk i sig själv. Varför skriker han? Är han hungrig? Har jag tillräckligt med mjölk? Sover han tillräckligt? Kommer han att sova tio minuter, en timme eller fyra? Varför är han så pigg och aktiv, ska inte nyfödingar mest sova? Kan vi fara ut på stan eller blir det bara kämpigt med honom? Många frågor kvarstår, men nu är V inte längre nyfödd. Nu börjar det vara dags för rutiner. Och för rutinmänniskor kommer det säkert helt naturligt, men för mej är rutiner skrämmande. Hur gör man? Hur ska jag själv klara av att vara konsekvent med rutinerna för pojken?

Nu har jag frågat lite av andra och vänt mej till min bästa och värsta vän, Google. Och jag inser att också en person som vanligen har svårt för att följa scheman har en chans att lyckas med rutiner om man riktigt vill. Och jag inser att det inte bara är bebisen som behöver dem, utan att också mitt liv kommer att bli lite lättare med fasta rutiner. Så nu har vi börjat, V och jag! Jag behöver ännu lite följa med hans rytm som den ser ut att vara, för att sen spika ett schema som passar honom och som vi ska försöka följa till punkt och pricka. I natt börjar vi med att träna på att sova en lite längre etapp i sträck – något som ibland lyckats, men inte alls den senaste tiden. Önska oss lycka till!

* Enligt min riktigt egna analys.

Tjenare oktober!

Årets bästa månader har flugit förbi och nu följer två bläk-månader. Jag låtsas att jag tycker om november för att det är min födelsedagsmånad, men ärligt brukar årets elfte månad vara sämst av alla, det är känt*.

Ändå är det skönt att det blir höst och vinter (kan knappt tro mina egna öron!). Jag ser framemot att vara hemma med Viking och det bästa av allt är att vädret är så o-krävande. Hoppas att vi orkar ta oss ut i naturen ibland och att vi i vinter njuter när snön kommer, men på det hela taget är det okej att sitta inne och mysa. Det behöver och längtar jag efter.

Saker jag tänker fokusera på i stället för väder och mörker och rusk:

  • lyssna på podcaster. Den senaste tiden har jag inte riktigt orkat ta in nya saker. Att bli mamma har liksom varit ett tillräckligt projekt i sig själv. Men nu börjar jag vara redo för nya tankar igen och jag tror att det blir riktigt skönt att höra vuxna röster prata om intressanta saker.
  • äta hälsosamt. Vi har gjort en gemensam satsning hos oss och planerar måltider och handlar till dem på förhand. Så lite socker och vitt mjöl som möjligt. När jag är trött blir jag super matlat och äter första bästa sockriga sak jag får vantarna på, men jag har hopp om att färdigplanerare och ibland färdigt lagade måltider kommer att hjälpa oss att äta bättre.

  • ta tag i min egen hälsa och mitt välmående. Nu när jag ”bara” är hemma (hehe) ska jag göra ett försök att prioritera mej själv lite bättre. Hitta saker som ger energi och glädje, kanske till och med boka astma- och tandkontroller om jag riktigt vill go crazy.
  • läsa. De senaste månaderna har jag inte alls orkat läsa, men nu ska detta åtgärdas. Det finns knappast någon bättre tid att läsa än under den här tiden av året!

  • få ordning på torpet. Jag längtar efter ordning och reda, efter att kunna gå igenom allt vi har i detalj och göra mej av med saker. Och att sen hitta en plats åt allt. Och att sen uppehålla ordningen och veckostädningen. Nu ser jag äntligen att jag kanske skulle ha möjlighet att få det gjort ordentligt! Konmari, here I come!
  • gosa med bebis. Det här var en självklar en. Ser framemot att bättre och bättre lära känna den här skatten som flyttat hem till oss.

*Sen fuskar vi ju lite det här året. I november tar vi vårt pick och pack och åker till Chile i tre veckor. Så årets elfte månad har verkligen potential den här gången!

 

Ett bildlöst inlägg utan skam

Hej internetvärlden!

Det börjar vara ett tag sedan – igen. Jag är en inte så konsekvent bloggare, men vad gör det, alla är lika bra. Det har min mamma alltid sagt.

Jag hälsar er från vecka 25. Går omkring och vankar här hemma, frenetiskt tuggande på Marabou-choklad. I dag hände det nämligen! Jag vaknade efter en tuppis och behövde akut köra (!) till närmaste butik. De som vet var jag bor förstår att det här är ett lite pinsamt avslöjande. Det är jättenära till 4 butiker från oss. Nåja, pga foglossning och lättja körde jag och köpte en chokoplatta och lite salmiak. Har hört att det är sånt här gravida gör, men det är första gången jag själv på ett huj måste iväg till butiken för att inhandla en craving.

För några veckor sedan var jag ännu lyckligt ovetande om vad foglossning är, men nu har jag blivit betrodd att ta del av hemligheten. Och jag ska berätta att det är som att ligga som en strandad, skadad val i sängen och överväga om ett behov är tillräckligt starkt för att lidande vända på kroppen och sträcka sig efter chokon/vattenglaset/telefonen/sockorna eller vad det nu kan vara man är i behov av. Det har varit rätt mycket ojande och stönande och stånkande från min sida de senaste tre veckorna. Jag undrar hur länge det tänkt pågå? Tar det någonsin slut? Det påstår min rådgivningstant. I dag på sockerbelastningstestet påstods det dock (av någon annan) att man inte borde bli illamående av att dricka ett stort glas hallonsaftliknande vätska på riktigt tom och kurrande mage och ändå var jag tvungen att fyrtio minuter senare lägga mig ner på en bänk för att inte spy i väntrummet (pinsamt att må illa in public tycker jag), så hur ska jag veta vad som gäller för min kropp?

För övrigt lär min inneboende vildbasare må bra. Han sparkas och knuffas med allt mer kraft. Han håller säkert på att bli riktigt söt därinne vid det här laget. Jag är fortfarande glad att det är en bra bit kvar tills han väntade nedkomst (även om jag längtar mig lite galen efter honom) för nu börjar det sjunka in att det finns två sätt för honom att komma ut och att ingetdera är särskilt behagligt. Det börjar också sjunka in att det här är min och el Chilenos sista tid på två. Känner mig lite pressad att göra den fantastiskt på något sätt, men vi mårar mest åpå.

Nåja, det var en liten graviduppdatering.

Vi avslutar med saker jag är tacksam för i dag (jag borde skriva ner sånt varje dag i min bullet journal):

  • De senaste två veckorna har våra familjer fått tillökning i form av tre brorsöner. Två stycken ur samma mage här nära oss och ett stycke på andra sidan jordklotet. Jag är så glad att Hoppetossan har tre kusiner i samma ålder!
  • April är här. Det betyder maj och sen sommar! Nu vet jag med säkerhet att vintern är svår för mig, gravid eller inte, och att jag alltid blir lika överrumplad av hur fort det ljusnar igen.
  • Att jag hittade en ny bok av Liane Moriarty på Elib.
  • Ett ljusare sinne.
  • El Chileno. Jag är tacksam för att han valde mig och jordens ände som boplats pga det förstnämnda. Det är tveksamt om jag lyckas uttrycka det varje dag, men det borde jag. Han är bra på så många sätt jag inte förväntade mig.

Insomniasvammel

IMG_1144

Det är natten till tisdag en alldeles vanlig vecka för mig fastän det är sportlov för många andra. Klockan sju var jag dödstrött och satte pyjamasen på mig. Höll ut till nio, halv tio och gick sen och lade mig. Och ändå, just en sån dag då jag var så redo för att sova, slår insomnian till. Så här ligger jag och vrider och vänder mig, känner hur bebisen sparkar och skuttar och inte heller tycks sova, och saknar min man som befinner sig på andra sidan jordklotet på sitt sportlov.

Läser en reseblogg och börjar genast kolla biljetter. Kunde åka rätt förmånligt till Polen, Indien eller Sydafrika och jag skulle gärna ta första bästa flyg var som helst! Tänker ändå att Rom i maj får räcka som resmål just nu.

Tänker på alla saker jag är och skulle vilja vara. Hinner man med allt på en livstid? Allt det jag skulle vilja skriva om men inte hittar ord för. Jag skulle så gärna hålla på med många saker, men det lyckas inte så bra för mig just nu.

Jag tänker på barnuppfostran, ekonomi, att resa med barn, feminism, arbete och karriär, vad jag egentligen hade studerat om jag nu var 18 år och skulle söka in till någon utbildning för första gången.

Jag tänker på hur annorlunda ens eget liv känns jämfört med hur det måste se ut för andra. Att man borde vara lite mer nöjd. Att man inte borde vara så hård med sig själv. Och jag tänker att jag är på väg ditåt till slut.

Den senaste tiden har jag mått så oförskämt bra. Har haft energi och velat få ordning på allt. Senast på agendan har vår privatekonomi stått och nu kan jag knappt vänta tills det byter månad så jag får se hur bra vår plan kommer att fungera i praktiken. Jag tänker på hur annorlunda jag trodde att jag skulle uppleva min graviditet och hur förskräckligt rädd jag var för att låta det hända. Jag vill ju inte leva under rädsla, men så här i efterhand är det lätt att se att så många av mina beslut grundat sig på just det.

IMG_1137

Och jag hoppas så innerligt att graviditeten får fortsätta så här. Det är klart att jag inte mått hundra hela tiden, men jag har kunnat njuta så mycket mer än jag trodde var möjligt. När el Chileno kommer hem igen är det dags för ultra och då önskar jag att vår avkomma behagar berätta för oss vem hen är (jag dör av nyfikenhet!). Så kan vi på riktigt börja tänka på namn, jag tycker det känns så opersonligt att inte kunna kalla vår skatt för något namn.

Namnlistan har redan börjat arbeta och fylla sin funktion. Jag skriver upp alla tänkbara och otänkbara namn. Jag tror vi är rätt säkra på två flicknamn, men pojknamn är det däremot svårare att komma överens om. Hittills vet vi i alla fall många namn ett möjligt pojkbarn inte kommer att få. Ibland ligger jag och försöker para ihop namn på kvällarna, men ännu har vi inte någon perfekt kombo. Som tur är det ju lite hemskt mycket tid kvar än.

Jag tänker på förlossning och doula. För första gången någonsin i mitt liv har jag börjat se framemot den dagen ungen ska komma ut. Och jag tröstar mig lite grann med att tänka på den söta får-bodyn vi ska få gosa med hen i när allt är över.

Det låter som att jag bara är inne i en bebis-bubbla här på bloggen, men det stämmer ju faktiskt inte. Det är så mycket annat jag bubblar i. Inget särskilt och ändå så mycket omvälvande. Livet, vad är meningen med allt, var är det tänkt att vi ska vara och vem är jag? Små lättsmälta frågor. Jag tänker på hus som jag inte vill köpa, platser jag vill bo på, sånt jag egentligen vill sysselsätta mig med. Jag tänker på karaktärsdrag jag vill utveckla och sådana jag behöver acceptera i mig själv och i andra.

Efter att ha svamlat ur mig allt det här hoppas jag kunna somna i ett nafs. Jag har hört att det ska hjälpa att skriva av sig. Så, nu är det dags för sömn och så håller vi tummarna att jag orkar galant med tisdagonsdagtorsdagfredag trots en lite kortare natt så här i början på veckan.

Åtta bra saker

  • Rosor och choklad imorse. Ja, jag är nog ganska svag för sånt.
  • Kommer jag rätt ihåg så brukar el Chileno och jag inte vara jättebra på att uppmärksamma till exempel en dag som alla hjärtans dag, men i dag gick vi faktiskt på dejt. Det var länge sedan och således välbehövt!
  • Solen! Ljuset! Röd himmel!

  • Magen har plötsligt blivit mer synlig. Vi har hunnit fram till vecka sjutton och jag har undrat var kulan håller hus. Fast det känns lite besynnerligt inuti, till exempel när jag ska stiga upp på morgonen, och ibland går jag omedvetet som en höggravid kvinna. I onödan tror jag.
  • Imorgon ska vi på andra rådgivningsbesöket. Det är spännande, för jag vet inte ännu riktigt vad som egentligen ska hända på rådgivningen. Hjärtljuden lär vi ju få höra och jag längtar så mycket att få minsta lilla kontakt med vår skatt.
  • Barnen omkring mig. De  är så roliga att mina bästa skratt ibland (ofta) kommer när jag är tillsammans med dem. Den senaste veckan har jag gapskrattat åt så många roligheter de kommit med.
  • Att klockan är nio, jag är dödstrött och det känns skönt att få lägga sig. Den som kämpar med sömnproblem förstår vad jag pratar om.
  • Hotell bokat i Rom! Bra läge, rätt bra pris tror jag, och modernare än massor av de andra hotellen i samma område i samma prisklass. Plus att det går att avboka gratis om det skulle behövas! Bra gjort, vi!

IMG_1087

Ute i det vita

Öja vandringsled

Mitt vintertrots till trots beslöt el Chileno och jag oss för att släpa oss iväg ut i naturen i går. Jag skulle inte välja ordet friluftsmänniska som ett av de ord som beskriver mig bäst och jag vet inte ens riktigt vilka vandringsleder som finns i min hemstad. Men uppvuxen som jag är kring skog och fält känner jag ändå nästan alltid att jag kommer lite mer till rätta då jag får andas frisk luft och vara ute och ha de där äppelröda kinderna som alla andra hurtbullar har sportat med hela vintern.

El Chileno, Öja vandringsled

2017-02-04-PHOTO-00000006Jag var tvungen att använda mig av livlinorna Google och ring-en-vän för att hitta den här vandringsleden. Vi var inte ute i så god tid, så det blev bara en bit in på leden innan vi tog kaffepaus och vände för att hinna tillbaka till bilen medan det ännu var ljust.

Öja vandringsled
Är det någon lokal förmåga som lyckas lista ut var vi är med hjälp av den här bilden?

Lördagförmiddagens seghet var som bortblåst när vi kom ut i skogen. Ah, skogsdoft, snötäckta träd och frusna sjöar och hav. Det är nästan så man blir lyrisk. Sist och slutligen gick vi inte många kilometrar, men vi njöt och jag blev lite taggad på att ställa upp ett kilometermål att nå under våren. Kanske blir det rent av vår nya veckoslutshobby. De senaste månaderna har jag rört på mig förskräckligt lite, men nu fick Hoppetossan märka att kroppen hen bor i också kan göra annat än att sitta och ligga.

2017-02-04-PHOTO-00000012

Lördagstacksamhet

Tacksam i dag för:

  • att jag fått tillbringa tid tillsammans med alla åtta brorsbarn på en och samma gång. Var och en av dem är en pärla och de ger mitt liv så mycket färg!
  • att andra har bättre livsinsikter och hjälper mig att organisera mig.
  • att det är godisdag!
  • att jag blev antagen till Åbo Akademis nätkurs Programmering II, trots att jag bara var på reservlistan.
  • att hösten är här påriktigt, det finns massor med myskraft att hitta i den.

img_9823

Vad är du tacksam för i dag?

Thursday is the new Friday

Min arbetsvecka har fyra dagar, vilket i praktiken betyder att jag egentligen får ta helg redan på torsdag. Det är obeskrivligt skönt. Extra bra känns det idag, jag har en långsam morgon med kaffe och en audiobok på gång, kylskåpet har något inuti sig och lägenheten är städad.

img_9891

Förra helgen bjöd el Chileno mig på hemgjord sushi. Jag håller tummarna att han får för sig att han vill göra om det den här helgen, för han lyckades verkligen! Jag känner att jag bara måste skryta lite på honom.

I helgen ska vi fira Chiles nationaldag, el dieciocho, tillsammans med några andra chilenare i trakten. Sen tänker  jag mig lite studier och så ska jag mysa för fullt, då vädret börjat hösta sig till slut.

img_9739

Hur ser dina helgplaner ut?